Riktad prevention

Preventiva åtgärder som uttryckligen inriktas på sårbara grupper blir allt vanligare i nationella narkotikastrategier och handlingsplaner. Detta fenomen är ännu tydligare i de nya medlemsstaterna: Estland (gatubarn, särskolor), Ungern, Cypern, Malta, Polen (försummade barn och unga människor från problemfamiljer) och Slovenien.

Eftersom de sårbara grupper som är målgrupper för den riktade preventionen ofta har betydande erfarenhet av lagliga och olagliga droger, utgörs den riktade preventionen mestadels av särskilt anpassad information, individuell rådgivning och alternativa konstnärliga eller idrottsrelaterade fritidssysselsättningar. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att de metoder som används i de övergripande allmänpreventiva programmen för social påverkan kan vara lika effektiva eller till och med ännu effektivare inom den riktade preventionen. Det har till exempel visat sig mycket effektivt bland unga personer i riskzonen att förändra normer (genom att t.ex. visa att majoriteten av deras jämnåriga ogillar narkotikaanvändning), att träna dem i att stå på sig, att arbeta med motivation och målformulering, samt att slå hål på myter (Sussman m.fl., 2004), men trots detta används dessa metoder sällan inom den riktade preventionen i EU. Arbetet i nöjesmiljöer (se ”Prevention i nöjesmiljöer”) sker dock mestadels i form av riktad information.

Riktad prevention i skolor

Den riktade preventionen i skolor är främst inriktad på insatser i krissituationer och på tidig upptäckt av elever med problem. Målet är att hitta lösningar ute på skolorna för att undvika att elever i riskzonen lämnar eller avstängs från skolan och därmed hamnar i en ännu värre situation. Programbaserade metoder finns i Tyskland, Irland, Luxemburg och Österrike (Leppin, 2004), medan Polen och Finland erbjuder lärare utbildning och vägledning i hur man upptäcker elever med problem, till exempel narkotikamissbruk, och vidtar lämpliga åtgärder. Till de traditionella individualiserade metoderna hör kontakter med skolpsykolog (i t.ex. Frankrike och Cypern), vilket förutsätter att eleven remitteras eller själv tar kontakt. Irland har en ny socialvårdsmyndighet inriktad på utbildningsväsendet som skall arbeta med skolor och familjer i missgynnade områden för att se till att barnen går i skolan.

Metoder inriktade på särskilda grupper

När det gäller metoder som är inriktade på särskilda grupper handlar det oftast om försök att nå unga människor som rör sig ute. I de nordiska länderna engageras föräldrar i ”Farsor och morsor på stan” för att patrullera gatorna. Österrike har gjort stora satsningar för att uppnå en balans mellan narkotikaprevention, social träning och socialarbete genom kurser, kvalitetsriktlinjer och gemensamma seminarier, till exempel för socialarbetare som arbetar med ungdomar i nöjesmiljöer. Syftet är också att socialarbetsstrukturerna skall användas för professionella narkotikapreventiva insatser. I samma anda uppmuntrar Norge samarbete och ökar det tvärdisciplinära arbetet mellan skolor, barnavårdsnämnder och socialtjänsten. RAR-metoder (rapid assessment and response)(36) – dvs. att snabbt samla in information (statistiskt material) kombinerat med intervjuer (frågeformulär, fokusgrupper) eller observationer av problemområden – används i dessa projekt i Norge, men även i Tyskland och Nederländerna.

Insatser inriktade på högriskområden har traditionellt gjorts i Irland, Storbritannien och, i liten utsträckning, i Nederländerna och Portugal. Nu har emellertid även Tyskland (Stöver & Kolte, 2003, hänvisning i Tysklands nationella rapport) och Frankrike föreslagit denna typ av åtgärder. Det är första gången dessa länder riktar in narkotikapreventionen mot särskilda geografiska områden utifrån sociala kriterier.

Medlemsstaterna siktar också alltmer in sig på etniska grupper i sin riktade prevention (t.ex. Irland, Luxemburg och Ungern). Fokuseringen på etnicitet är till exempel en viktig aspekt i Ungern, där romernas ogynnsamma levnadsvillkor i kombination med sociala och kulturella faktorer gör att de löper stor risk att drabbas av narkotikarelaterade problem. Träning i kamratstöd, självhjälpsgrupper, övervakning, olika preventionsprogram och lågtröskelvård för romer bedrivs av icke-statliga organisationer.

Utsatta familjer

Allmän familjebaserad prevention, som mestadels sker i form av arrangemang, föreläsningar, seminarier och workshops för föräldrar som äger rum kvällstid, är fortfarande populära i många medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Cypern och Finland) trots att det saknas bevis för att detta är en effektiv metod (Mendes m.fl., 2001). I Grekland, Spanien, Irland och Norge har det dock skett en intressant utveckling inom den riktade preventionen bland familjer genom införandet av innovativa koncept som inte bara fokuserar på familjer/föräldrar med narkotikaproblem utan även tar hänsyn till sociala, ekonomiska och kulturella faktorers roll. I Nederländerna visade en utvärdering av narkotikaprojekt riktade till invandrarföräldrar att insatser som erbjuds via invandrarnätverk, och som hanterar kvinnor och män var för sig, kan vara en tänkbar ny idé (Terweij & Van Wamel, 2004). I Norge har föräldrakurser (Parent Management Training, Oregonmodellen), som ursprungligen var en träningsmetod avsedd för föräldrar till barn med allvarliga beteendestörningar, genomförts och utvärderats i tre kommuner. I två andra länder har Iowaprogrammet, som går ut på att stärka familjer, genomförts. Detta intensiva familjebehandlingsprogram för riskfamiljer kombinerar undervisningsmetoder för elever (10–14 år) med ett utbildningsprogram för föräldrarna och går ut på att förhindra narkotikaanvändning genom att stärka familjens kompetens och familjebanden (Kumpfer m.fl., 2003).


(36) Världshälsoorganisationen (WHO): The rapid assessment and response guide on psychoactive substance use and especially vulnerable young people.